Den Högstes kyrka
Den Högstes kyrka bekänner Ahru, alltings Skapare och Ursprung, som den ende riktige Guden. (Se Den Högste.) Kyrkan betonar endräkt, gudomlig nåd, godhet och en tro på frälsning från död och ondska. Kyrkan innefattar relativt stora variationer i lära och teologi. Det är på sina ställen t.ex. vanligt att man också tillber en eller flera skyddsväktare.
Högkyrkans banér Den Högstes kyrka är ingen enhetlig organisation, utan innefattar allt från vanliga bykyrkor till ståtliga tempel, fridsamma munkordnar och stridande fältprästordnar. Det finns två sorters präster; ämbetspräster (priests) och fältpräster (clerics). Ämbetsprästerna är de mest aktade. De sköter den vardagliga tjänsten, gudstjänsterna samt innehar de flesta ämbetsposterna i kyrkan. Fältprästerna är att likna vid en slags prästriddare. De är tränade för strid och är därför mer begränsade när det gäller mirakel och helbrägdagörelse. De tjänstgör ofta som tempelvakter, kaplaner åt riddarordnarna, själasörjare i fält eller som kringvandrande fältpräster med olika uppdrag.


Den Högstes kyrkas banér
Många av bekännarna och de flesta av prästerna inom Högkyrkan hävdar Arhu som den ende egentlige Guden, och andra gudomligheter som skapta gudaväsen. Trots det har den relativt goda eller neutrala relationer till de flesta kulter inom den kända världen, undantaget kulterna kring de onda gudarna - "de fallna väktarna". Kyrkans officiella hållning mot kejsaren är neutral till öppet kritisk, beroende på vart i imperiet man befinner sig. Gentemot Imperiekyrkan råder en stark antagonism såväl av kyrkopolitiska som av religiösa skäl.