Religion på Erda
Religionen är en naturlig del i livet på Erda och tillvaron präglas av starkt dualistiska drag. Det pågår en ständig kamp mella onda och goda krafter, och i detta spänningsfält mellan ont och gott spelar individernas etiska val en viktig roll.

Arhu, eller den Högste, är av många ansedd som den ende guden. Han/hon har i tidernas gryning skapat ett antal gudaväsen eller andar, av vilka en del varit med och format Erda. Dessa andemakter (även kallade Erdas väktare) tillbes av en del som gudar och betraktas av andra som skyddsandar. Det finns två ledande kyrkor - "Den Högstes kyrka" och "Imperiekyrkan". Mellan dessa finns en stark konflikt emedan Imperiekyrkan har en utpräglad kejsarkult.

Om Erdas skapelse står det att läsa i Tillblivelsens första bok:
"Ur Arhus mun utgick de tolv Andarna, "De Stora", för att hjälpa honom att fylla tomrummet, att ur det som inte är skapa det som är. De Stora följde i allt den Högstes vilja och förverkligade sålunda dennes rådslut. Och de spred sig i tomrummet och fyllde så tomrummet med allehanda sköna ting och sålunda tog världsaltet gestalt.

Men Angri, Ljusbringaren, var den mest älskade av Arhus förstfödda och var han kom spred han glädje och ljus. Dock grodde i hans hjärta ett frö av missnöjdhet, ty av allt det goda som Arhu beskärt honom fick han inte nog. Så kom det sig att Angri började att gestalta av egen kraft. Men av det ljus som tidigare utflödat från honom kom nu girighetens skörd av död och mörker. Så kom det sig att Angri blev Angrah, fördärvaren. Ty av egen kraft åstadkommer ingen gott.

Då nu Angrah avfallit inföll ett stort mörker. Då andades Arhu och ur hans mun kom ett eldsklot som slungades ut i mörkret och växte tills ljuset åter härskade. Således skapade Arhu solen till källa för allt ljus. Och stjärnorna och månarna bugade inför solen i vördnad och återgav dess sken."